År: 2010

Längd: 108 min (1 h o 48 min)

Skådespelare: Natalie Portman, Mila Kunis, Vincent Cassel, Barbara Hershey, Winona Ryder m.m

 

 

 

Åsikt: Filmen är obehaglig på det sättet att att huvudrollen blir helt knäpp, hon ser saker som inte är där, hon fantaserar saker som inte har skett osv. Det är så sjukt att ens eget psyke kan spela sådan spratt med en, precis som det gör med henne. Natalie Portman gör ett förbannat bra och utmärkt jobb som denna överpresterande balettdansösen. Hon är så medveten om att då de hon vill, och att det ska bli perfekt att hon blir galen. Samtidigt skrämmer det mig att människor kan bli såhär galna om saker. Man tappar kontrollen helt över sitt psyke och blir knäpp.

Jag fullkomligt älskar triangeldramat mellan Portman, Kunis och Cassel. Mestadels för att de alla tre är så otroligt grymma skådisar men också för att manuset och kemin är så bra.

Jag tror att filmens budskap är att man inte ska tappa begreppet om vad som är viktigast, att vad som en händer så ska man ha hälsan och livet i behåll, allt annat klarar man sig faktiskt utan.